mopperesan

Klockan är 23:55. Mobilen ringer från Okänt nummer. '
-Hallå?
-Hej, jag ringer från polisen, är det Joel?
-Ja.
-Är du hemma?
-Ja. (Jag tror att snart slås dörren in... Vad tror de nu att jag har gjort? Husransakan mitt på natten. Och jag som inte ens har kläder på mig.)
-Kan du komma ner och öppna åt två civilklädda poliser som står nere vid dörren?
-Absolut! 
-Tack! 

Fortfarande inte helt övertygad om att de inte är ute efter mig, river jag på mig kläderna och springer ner för trappen... Ingen vid entrén. Driver någon med mig?
Springer bort till bakdörren... Ingen där. Tar några extra steg ut för att verkligen se att ingen finns där. Pang. Där stängs dörren bakom mig. Och jag är utlåst med bara en t-shirt på mig. Stannar en bil som är på väg ut från parkeringen och frågar om han har nyckel och kan släppa in mig. Det har han inte. 
Väntar en stund på att någon ska komma eller gå från huset. Polisen ringer igen och undrar om jag hittat fram till hans kollegor. Jag säger att jag inte kan hitta dem. Han säger att han ska ringa tillbaka. 

Jag tänker att det är pinsamt om de behöver min hjälp att komma in i huset, och så blir det jag som till slut behöver hjälp av dem....  
Jag kollar in genom rutorna på första våningen och ser att några av mina grannar är vakna. Jag ställer mig och vinkar med mobilen. Som tur är ser de mig och kommer och öppnar dörren åt mig, och samtidigt ringer polisen för tredje gången. Hans kollegor hade kommit in själva innan jag hade hunnit ner.

Av 90 personer i det här huset ringer Polisen mig, som kanske är den mest förvirrade av alla den här tiden på dygnet.